ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

fredag 26 juni 2015

En tvåårings liv och leverne.

Men....har Arlo blivit kirurg också, utropar ni förtjust när ni ser dom uppdukade instrumenten.

Närå, lugnar jag er då.

Det var bara dags att trimma frisyren lite.

Så då gjorde vi det. Man ska vara så snygg man kan, tycker jag.

Men är det allt han har att rapportera från en hel lång vecka, muttrar ni nu besvikna. Nä, håll i er, nu kör vi, varnar jag er då.


För jag har hårdtränat spår. Massor av gånger.


Fast det här har jag bara gjort en gång. Kört rally på ett torg mitt i stan.

Jomen, det gick undan. Så öronen fladdrade i viddraget.

Aldrig i hela mitt liv hade jag kört rally mitt i trafiken. Utan gräsmatta.

Det var uppfriskande. Det är det alltid med nya grejer.

Vi skötte oss bra, matten och jag trots att vi är lantisar ända in i märgen.

Kolla! Kolla! Komposten mitt bland bussarna. Tusan så annorlunda.

Vi var ganska många som var där och så hade vi publik som häpnade över vårt tilltag.

Åsså har jag spårat ännu mer. Många dar.

Just idag var det premiär för spårbyte. Nässla och jag bytte spår med varandra. Hon kom till Julita i morse och så gick hon och Nässlamatten och matten värsta längsta spåret utan mig. Då var jag lessen. Sen kom dom och hämtade mig och så åkte vi till en skog i Kungsör och där hade Nässlamatten gjort jordens roligaste spår åt bara mig. Med spännande utmaningar och bergsbestigning och rumpkanande. Proffsspår till en proffshund ungefär.

En kväll åkte vi till ett rum med mjukaste mattan och där dansade vi och några andra.

Fast när jag inte svängde omkring parkerade jag mig vid närmsta pall. Praktiskt med p-pallar.

En solig dag ville jag gå på zoo. Så då gjorde vi det. Nyfikna svartvita kalvar såg jag. Och dom mig.

Men den här krabaten....näni....den höll jag ett hälsosamt avstånd till. Den blev jag inte klok på för fem öre. Och luktade vildsvin gjorde den så jag blev alldeles stel. Usch.

Nä, bort med den och snabbt över till nästa hägn. Får är kul, men långt borta.

Nästa djur satt i bur. För huxflux var Grace och Cille mitt i vägen. Dom var mina bästa kompisar förra sommaren. Så det var ju en skoj överraskning att stöta på dom. Hejhej, tjejer, smilade jag och flörtade lite.

Då fick jag se en mystisk transport.

Det var ett gäng kalvar som skulle ut och åka lite. En tripp till havet eller så, gissar jag så här mitt i sommaren.

I sista hagen sprätte fjäderfän omkring och gjorde sig märkvärdiga. Sen var det bara hästarna kvar, men dom har jag ju visat ofta för er, så dom får ni tänka er.

Få se nu...vad har jag mer sysslat med...

...jo, spelat fotboll förstås.

Jag brukar blunda och föreställa mig att jag är världsberömd i hela Julita och alla fotbollsfans jagar mig för autograf och så.

Fast det kanske är lugnast att bara vara Anonyme Arlo.

När jag inte spårar är jag i skogen i alla fall. För där passar vi bäst in, matten och jag.


Utom när vi skuttar och rejsar med dom andra tanterna förstås. Puss på er!

onsdag 17 juni 2015

Värsta bästa datumet.

Sjuttonde juni...jaha...vavadedådå....det skulle va nåt märkvärdigt....gick jag och funderade med Bamsen i morse.

Då....hokus pokus.....kom jag på det! Ini baljan också...min födelsedag ju.
T-V-Å år.
Då sjöng dom och gav mig presenter. Kycklinglever och...

...två bruna paket. Färgmatchade med födelsedagsbarnet. Så åkte flaggorna i topp för mig.

Det var superjobbigt att välja vilket paket jag skulle öppna först.

Så då blev det det plattmjuka.

Hmmmm....

...bladig present det här.


Snart kan vi kolla.

Men...vad ÄR det egentligen för nåt....

En bok? Till mig? Hur ska jag göra med den? Läsa? Och bläddra?

Så här?

Aha! Nu förstår jag hur man gör.

Min alldeles egna bok. Lagom för en tvååring som jag.

Vilken in norden bra present.

Nu kan jag lära mig allt om tuppar och blad.

Då kom jag att tänka mitt andra paket. Kutade till flaggspelet...

...och bytte raskt tuppboken mot det bulliga bruna.

Hurra! En Bamse till. En tvilling.

Lika go att snutta på den också.

Fast jag begriper alls inte vart gammelbamsen tog vägen sen.....putsväk bara.
Sen lagade matten till mitt paket kycklinglever så vi hade nåt gott att mumsa på på skuttkursen.


På slutet var jag så trött av allt firande så jag sprang sakta som en pensionär, men kul var det ändå.

Mitt livs bästa tvåårsdag blev det. Hela fejjan var fylld av grattisar från folk och fä för jag är en grabb av min tid, så alla behöver inte komma till Julita för att fira och käka upp min kycklinglever. Bra va?

Och grattis till alla mina brorsor och syrran som också blev två år idag! Järngänget!